Syskon i Kristus. Vi, tillsammans, inför Gud, måste konfrontera några av de svåraste frågorna i vår tid. Frågor om vårt ansvar, vår trohet, och vår delaktighet i system som skadar både Guds skapelse och vår nästa.
Vi känner alla till buden som utgör grunden för vår relation till Gud och till varandra. Det tredje budet varnar oss: ”Du skall inte missbruka Herren, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” (2 Mos 20:7). Det djupaste missbruket av Guds sker mitt ibland oss, till och med i kyrkans egna rum.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.
Den rika världens konsumtion och resursförbrukning hindrar möjligheter till ett drägligt liv i många av jordens fattiga länder. Vi måste minska vårt ekologiska avtryck och de fattiga måste få en ökad del av jordens resurser. Vi måste förvalta jordens gåvor och förstå det sammanhang vi är satta i, en mänsklighet och en jord. Vi måste förvalta den gåva vi fått i att leva i Guds skapelse.
Våra vanor förorenar och förstör harmonin i miljön. Vi bryter mot den ömsesidighet och den solidaritet som bör råda mellan människor. Vi behöver göra upp med dyrkan av egot, självcentreringen, allt det som ligger bakom skövling, rovdrift och förtryck.
En värld. En himmel.